Veckans tårta

Läser artikeln på länken nedan och bara känner att jag måste uttala mig. Vilka jävla idioter! Hur fan har de möblerat bakom pannbenet?

LÄS!

Nej fy FAN, jag skulle i alla fall välja ett annat bageri, ett där personalen inte är så taskiga. Ja, hårda ord, men det var rent ut sagt taskigt gjort.

Min framtida yrkesnisch?

Jag vill ju alltid hitta min nisch. Det där jag ska slå igenom med och bli berömd för. Maskeraddräkter för barn är bara en av dem. Gärna barn utklädda till frukter. Eller mat. Barn i matkostym ger en kittlande, lite morbid känsla. Barn ska ju inte ätas. Hittade en lysande inspirationskälla.

Veckans utbrott

Har lärt mig att hata Monki, världens mest krystade klädkedja. Lukten av... lekhus, museum?, hålen i skynkena till provrummen som ger gluttarna fri insikt, heltäckningsmattan, trösklarna man snubblar på, den dunkla belysningen. den snirkliga planlösningen, klädernas fånigt slarviga placering, lustiga huset-stämningen som ska utstråla "crazyness": så jädra avtändande. Benämningen "bajsnödigt" må förvisso vara uttjatat, men har aldrig passat bättre.

Jag har alltså varit på Monki idag. Då mår jag alltid lite extra rövigt resten av kvällen.

Jävla idiot jävel

Den ljuva meningen i rubriken var vad som väckte mig i morse halv 8. Grannarna levde sjörövare under oss och tjejen var i hysteriskt upplösingstillstånd. Hon hatade honom, hon slog i dörrar, hon bölade, hon vrålade. Han var en jävla idiot jävel helt enkelt. Inte första gången.

I mina öron var det tyvärr hon som var en jävla idiot jävel som väckte mig en halvtimme för tidigt. Tänk vad olika åsikter kan vara.

Bid for fashion blåser dig?

Kan hoppa upp och nästan sätta mig på att Bid for fashion säljer fejk. Även om det kostar 10 kronor att buda 50 öre får de ändå inte ihop till någon vinst på väskan.

Exempel:

En väska som är värd 7500:- (Balenciaga) blev såld på Bid for fasion för 204:-. Det innebär 408 st bud = 4080 kronor får de in i budavgifter + 204:- för väskan. Möjligen tar de överfrakt då den kostar 150:-, men så jäkla mycket kan de inte tjäna på den oavsett.

Det blir alltså en slutsummapå 4434 med frakten inkluderat. På det ska alltså inköpspris och frakt dras av. Plus skatt och övriga avgifter på slutförtjänsten för att de har ett företag.

Slutsummering: även om de köper väskan från USA eller liknande, kan de knappast tjäna på det.

Dessutom står det ingenstans på sidan att väskorna är 100% äkta. Märkligt, då det förekommer så mycket kopior nu för tiden.

Tror inget förrän jag har sett en väska in real life och gått med den till en kännare.

Smart idé dock. Jag gissar på ett par veckor till. Hepp.

Barndomens förbud

• Man fick inte ha lyset tänt i bilen så att man kunde läsa Kalle Anka pocket. Det resulterade i timmar av mörker och tråkighet under sensommarens bilsemestrar. Lyset på innebar krockdöden direkt.

• Man fick inte sätta en plastpåse på huvudet. Oerhört spänningsmoment när man väl trotsade det. Man vågade bara en mikrodels sekund, eftersom det förmodligen innebar döden direkt.

• Man fick inte ha ost OCH skinka på mackan samtidigt. Det innebar socbidrag direkt.

• Man fick inte ens röra sig i närheten av eluttaget med en gaffel eller en strumpsticka. Oerhört spänningsmoment också här. Innebar döden direkt.

• Man fick bara dricka läsk när det var riktigt fint. Och bara Apotekarnes Cola, Trocadero eller Sockerdricka. Aldrig Vira blåtira, Coca Cola eller Fanta. Resulterade i ett hejdlöst smygdrickande. Brorsans skrivbordslåda svämmade över av tomma drickaflaskor. Läsk mitt i veckan innebar förslappade och tjocka barn direkt.

• Man fick inte vara inomhus på rasterna (jo, vid -15). Men lärarna satt i lärarrummet och åt chokladbollar. Elever inomhus störde deras fikarast direkt.

Kräk-Eva

Ingen tror ju på Kräk-Eva Nazemson och hennes skyllande på mens. Vi vet alla att hon spydde i direktsändning för att hon var bakis. Det blir bara för pinsamt att konfrontera henne med det, även om folk antyder lite.

Men tro på faen om jag inte gick upp i natt och pratade med porslinet ett tag, för att sedan få mens några timmar senare.

"Är de till mig?" "Nej" "Fan"

I de flesta yrken där man kommer i kontakt med kunder får man också bevis på människans otroliga förutsägbarhet. Det vill säga: vi är egentligen inte så jäkla UNIKA som vi ofta påstår.

Under min karriär som skinnochläderbalsam-försäljare (kan också kallas skoputsare), var standardskämtet från kunderna att sätta upp sin tygsko på min skoputsarpall. Skojigt. De såg alltid barnsligt lyckliga ut över sin uppfinningsrika skämtsamhet. Jag fnissade såklart alltid med och blinkade i samförstånd: "du din buse där, nu fick du mig allt".

Då och då får vi blommor hit till jobbet. Aldrig till mig. När jag tar emot dem frågar jag alltid med överspelad hoppfullhet:"Till mig?" varpå budkillen säger något i stil med: "Nej till Anna". "Fan" säger jag då och ler busigt.

Undrar hur ofta blombudet är med om detta?

Veckans stå

Okej, det är aptråkigt att lägga in låtar från YouTube i sin blogg, men jag kan tyvärr inte hindra mig. Detta är så bra att den lägger in sig själv utan min medverkan. Tina, din musikfantast, vad tycker du?

Jag är såld och blir fjorton år och kär igen. I give you: Tiger Army - In the Orchard

Trafikolycka med skämskudde

Johan Palm och en 13-åring på bristningsgränsen. Eller gräns och gräns.

Veckans långtradare - om singelskapet

Stockholm hör enligt osäker uppgift till en av världens mest singeltäta städer. Varför? Här går meningarna isär. Någon lägger skulden på Sex & the City och liknande singelhyllningar. Påstår att singeln som livsstil glamouriserats och spår det framtida samhällets förfall där ensamstående tar upp lägenheter och bidrar till ökande kostnader för staten. Att singlar är kravfyllda, egoistiska människor som rumlar på barer och uteställen på ett högst ansvarslöst vis. Att singlar ropar ”fuck you” till tvåsamheten, skrattar rått åt romantik och hellre lägger energin på karriär än på jakten efter kärlek. Singel är lika med självvalt.

Säkerligen har singeltrenden också ökat sen kvinnorna insett att de kan klara sig själva både ekonomiskt och vid barnaskaffande (adoption). Fenomenet nätdejting ligger också bakom de ökande kraven på en framtida partner, här definierar man i klartext vilka krav som gäller och sållar raskt bort de som inte uppfyller dem. Kräsenheten blir större och större. Ingen duger. Singeln är ytlig och hård. Detta är alltså en sida att se på saken.

Men man kan också tänka sig att singelns kräsenhet korrelerar med graden av självkänsla. Det utslitna påståendet ”man måste älska sig själv innan…” och så vidare, kan mycket väl vara mer aktuellt idag än någonsin. I ett flyktigt samhälle där det över oss formligen regnar bilder av orimliga förväntningar på både det inre och det yttre: vem blir inte osäker? Vem orkar hylla sin inre gud/gudinna som duger precis som den är? Ju mer krav du har på dig själv, desto mer krav kommer du att ha på en blivande partner. De egenskaper du är mest rädd för i dig själv, avskyr du ännu mer hos andra.

Nåväl, sanningen ligger nog på en glidande skala någonstans mittemellan dessa två läger. Det finns säkerligen både singlar som älskar sitt självständiga liv, singlar som avskyr det och singlar som tycker varken eller. Och alla andra varianter däremellan.

Och att påstå att en singel är kräsen: betyder det att de som har en partner inte är det? Alla har vi krav, de ser bara olika ut.

Det jag inte tycker om är att man klumpar ihop oss, singelmänniskorna, som att vi vore av en och samma art. Jag avslutar med ett annat sladdrigt gammalt uttryck: ”det finns inget svart eller vitt”.

Man KAN lära gamla tanter att koda

Titta längst upp. Se på rubriken. Det teckensnittet får du inte genom att använda den vanliga fjantiga layouten på Blogger. Nehej du. Den headern har tanten gjort alldeles själv med hjälp av bildredigeringsprogrammet Gimp och lite sån där html-kodning.

Bara för att man fyller 30 om 75 dagar behöver man inte vara helt mossig på att lära sig något nytt.

Joråserrusåatte.

Spegel spegel

Kan ibland känna mig lite sugen på att skaffa sillisar, det ser ändå himla ärtigt ut.

(Klicka på bilden för förstoring)

Spotify me

Raggar hämningslöst bland mina 8 dagliga läsare: ge mig en invite till Spotify! Jag vill också vara med i sandlådan och leka och jag vet att just DU sitter och trycker på en av dessa åtråvärda inbjudningar. Kom igen, var inte så snål nu, unna mig detta!

Snälla?

Det mest förbjudna 2

Jag har inte bara valt bröllopsklänning utan att ha blivit friad till. Idag bestämde jag helt frankt bröllopsmaten. Och det blir isterband. Säga vad du säga vill. D-E-L-I-C-I-Ö-S-T. Och inte minst färgglatt.

Känner mig nöjd. Smackar lite med tungan och lutar mig tillbaka. Nu är det bara bordsplaceringen kvar.

Veckans spjuver

Vad tror ni? Är det någon som vill låna ut sin unge? Så att jag får en dejt med denne gentleman. Kom igen, nog fan kan ni väl bjuppa på det? Anki? Jag och han och din dotter på Skansen, dricka lite varm choklad, splitta en våffla och rulla runt i snön alla tre. Vintermys.

Snillen spekulerar

Jahaja, helgens djuplodande diskussioner resulterar som alltid i nya, tunga kunskaper. Tydligen har de allra flesta problem med bajsbesök på jobbet. Inte att själva göra det, men med att andra gör det. Och inte städar upp efter sig. En liten bajsande marodör finns på alla arbetsplatser.

Mer ingående djupintervjuer borde göras: finns ett samband mellan kön, ålder och socioekonomisk status? Låt mig göra en vild gissning: ja.

Bra vibrationer

Ljudet av en bil på tomgång slår an en nerv inom mig som i sin tur vibrerar igång illamående. Jag får hejda min impuls att slita upp fönstret och skrika åt gubb- eller gummjäveln att LÄGGA AV! Det har hänt att jag inte har kunnat kontrollera mig.

Märkligt ändå att jag får rent fysiskt obehag av ljudet. Borde kontakta en vetenskapare och höra mig för.

Slickande katten

Känner mig gammal och omodern när jag ser reklamen för slickande husdjur i mobilen. Varför? Vem? Lite äcklad blir jag också. Med den lilla söta tungan har kissemissen just tvättat stjärten. Nu tvättar den din mobil. MÅSTE HA!

Sen den där hysteriska Darkwing duck-rösten som försöker hetsa dig till att beställa det slickande djuret, vad går han på? Det är också roligt hur han ändrar rösten när han berättar vad det kostar. Från hysteri, till en avsevärt lägre, lite mumlande röst som med en rasande fart rabblar: "abonnemanget kostar 1000 kronor i månaden". Som att vi inte riktigt ska höra vad han säger, fast effekten blir omvänd. Då skrattar jag.

Tonårsförälsklingar

Ensamma novembernätter får mig tydligen att tänka på tycke och smak. Fundera på dåtider. Nutider. Framtider. Söka bräckliga mönster, vaga gemensamma nämnare, nysta trassliga röda trådar.

Och var är det bäst att söka om inte i förrtiden? I tonårsförälskelser som snurrat längs aluminiumbeklädda sängben, vispat genom ryamattor, gungat i rislampor och spelat bongotrumma på hormonstinna hjärtan. Rota bland idolplanscher med häftstiftstrasiga hörn efter allt för många förflyttningar och fuktskador efter allt för många godnattpussar.

De män som har passerat min väg, vilka var de? Vilka är de? Vilka kommer de att bli? Är det skägget? Det svallande håret? De bistra minerna? Men en äppelknyckarpöjk som Mitt i Naturen-Martin? Hur faen hamnade han där?

Och ärligt talat fröken: tonårsförälskelser? Nä du, nu tog du i.

Hm.

Rajraj

Jag börjar ana en tradition. En smula härlig härlig, men farlig farlig. Fast ganska vanlig alltså. Och inte helt oförklarlig. Att vara på sniskan tidiga fredagseftermiddagar.

Stockholm alltså 2.

Minusgrader i skallen

Visserligen är jag norrlänning. Visserligen. Men vad faen är detta med barfota i ballerinaskor och vinterjacka? Vad faen? Jag blir matt.

Stockholm alltså.

Som ett frågetecken

Bortskämd som jag har blivit här i Stora Staden står jag som ett litet ufo inför helgens faktum: jag har ingen dejt. Inte fredag. Inte lördag. Fattar ingenting. Eller "fattar typ nada" som 15-åringen i mig säger.

Det är på väg utför.

Idag rasslar det i bloggen

Skäggomröstning.

Denne man ger dålig smak i munnen numera. Känns muggig och ger mig flashbacks till tidigt 90-tal och kalsongbilder i svartvitt. Uttjatad, överanvänd, urtvättad.

Men ska jag välja blir det nummer 5. Ju större desto bättre. Ja, jag är helt enkelt galen i helskägg. Får nästan frossbrytningar vid anblicken av ett osedvanligt snyggt exemplar.

Precis som, till min stora förvåning, hela 26.1 % av den övriga befolkningen. Helskägget är sannerligen på frammarsch. Äntligen.

Bakom mina solglasögon

I bitterheten över att aldrig ha hittat ett par solglasögon som passar just mig och mitt tydligen udda lilla lilla ansikte samlar jag på mig andras udda sätt att bära dem. Ruvar bakom tegelhörnen och smygkikar. Skrattar sen hela vägen till solglasögonbutiken när jag tänker på vad jag har sett:

• I pannan. Alltså I PANNAN. Inte i håret. Rakt på pannrynkorna har vissa sina solglajjer. Som pappa till exempel. Sakta, sakta glider de med svetten ner mot ögonbrynen. Envist flyttar personen upp dem till rynkorna igen. Sakta, sakta glider de åter söderut. Och så upp igen.

• Under hakan. Hängandes i öronen. Men ändå nere under hakan. Som en tillfällighet?

• I nacken. I nacken. Smaka på den: i nacken. Haha. Why God, WHY?!

Människor med sina lustigheter.

Ett ljus

Mia Skäringer. Denna härliga människa som är en del av duon Mia och Klara. Alla tiders program. Alla tiders fantastiska duo.

Nu har jag upptäckt hennes blogg. Och hon blev bara bättre. Du hittar den här. Läs, bara läs.

Det är fint med såna människor.

Morgonläsning på t-banan

http://www.metro.se/se/article/2008/11/09/20/2412-65/index.xml

Håkan alltså. Färjan alltså. Obetalbar snubbe. Nu tar han helt ogenerat cred för att ha uppfunnit uttrycket "inga konstigheter". Det är stenhårt. Men det är också väldigt icke-originellt att hylla honom. Fast jag kan inte låta bli, han är så spexig.

"Det är jättekul att ha myntat ett nytt uttryck. ”Fredag hela veckan” drev nyligen med det vilket var kul. Det bjuder jag på. Det är inga konstigheter, haha"

Att dejta eller inte dejta

Dejt ikväll, inte dejt ikväll, dejt ikväll, inte dejt ikväll. Jag har så att säga lämnat den här killen hängande, klockan är 15.05 och jag borde verkligen ha gett besked till honom vid det här laget.

Men jag kan inte bestämma mig. "Det är ju trots allt Idol på tv" tänker jag med knarrig röst och skruvar på mig. Dessa val alltså.

Kan man kanske hinna med båda? En snabb öl och sen hem till åtta och på det viset få de bästa av världar?

Eller vad säger jag!? Klart jag ska på dejt. Hm.

Åh farmor

Du sa alltid tjcheks istället för kex och uttalade kiosk precis som det stavades. Det var fint det.

Möte med en sadist

Mjuka, lite fuktiga bomullsrondeller på ögonen. Lågmälda, milda röster talar förtroligt ovanför mitt huvud. Varma och varsamma händer smeker mitt ansikte likt en mor som vyssjar sitt barn till sömns. Fridfullt.

Sen tar det hus i helvitte. Målmedvetet, sammanbitet och tyst skrider hon till verket. Hela atmosfären i rummet förändras, bortblåst är mildheten och huden börjar brinna, det pulserar, jag exploderar. Satan vad ont det gör. Mina naglar bildar halvmånar i handflatan, käkarna vibrerar av sammanbitning, ögonlocken rycker som av ticks, jag vill bara vråla rakt ut: aj som faen din skata! Oh du ljuva vad jag måste anstränga mig för inte veva upp näven och ge henne en sula mitt i pannan. Det vidriga är att jag vet att hon njuter. Hon nästan stönar lite medan hon nyper, klämmer, vrider, pressar. Hon går igång på det här. Och inte en enda gång säger hon förlåt. Det är nog det värsta. Att hon inte EN ENDA GÅNG ber om min förlåtelse. Häxa.

Under hela denna timme ligger Sting som en ljudmatta i bakgrunden, som en ironisk kontrast till mitt egna personliga helvete. Eller som ett bidrag, välj själva.

”Aldrig mer” tänker jag. Men jag vet att det är lögn. Jag kommer att boka upp mig på en ny ansiktsbehandling så fort timmen är över. Allt för konsten.

Det mest förbjudna

man får inte välja klänning innan någon har friat man får inte välja klänning innan någon har friat man får inte välja klänning innan någon friat man får inte välja...

Alltså GYNNING! Whoo!

Hon är ju ett nutcase. Borde inte få skriva en rad, men gör det ändå och jag älskar det.

Carolina Gynning i bloggtappning:

"Idag ska jag och Nalle måla tavlor gå på spa och ha manusmöte, han är den bästa son jag har haft.

sunglasses: Valentino

Teddy wears: T-shirt with flowers from Maruschka

Me:Zadig och Voltaire outfit

Drinking: Absolut Vodka/ hi hi water and diet coke

Reading: Numero mag, with hottie Stephanie Seymore on the cover Wiiiiiiiii."

Ta inte i så att du kräks

Scenario:

Du är frälst. Du har hittat något du tror på. Det kan vara den där sluta-röka-boken, en karismatisk inspiratör, YES diskmedel eller vad fasen som helst. Du är helt enkelt övertygad om att du har hittat något jävligt BRA. Nu vill du att alla andra ska bli lika frälsta. Du tar i från tårna, bubblar av iver, viftar med armarna, orden snubblar ut: "fattar ni? Så otroligt, ni måste också köpa/titta/känna/lyssna på den här grejen, jag lovar, det kommer att förändra era liv!"

Då händer det: deras intresse dör i samma takt som din entusiasm ökar. Du ser det i ögonen. Du försöker hålla tillbaka. Slätar över: "äsch, så himla bra är det inte. Egentligen". Men loppet är kört. Det är över. De kommer aldrig att köpa/titta/känna på den där grejen. Du tog i för mycket. Du har bränt ditt krut.

Jag har känt det, du har känt det. Åt bägge håll. Varför? Är det rädsla för att "gå på nåt"? En misstänksamhet grundad i telefonförsäljare och Jehovas? Kanske en känsla av att vara lite förmer: "inte faen ska den där personen kunna övertyga mig, jag har mina egna övertygelser"? En rädsla för att någon annan har hunnit före, man vill knappast vara nummer 2 att upptäcka något nytt.

Och för en stund blir man en tjurig gubbe, lägger armarna i kors, stelnar i kroppen och klistrar på den likgiltiga minen eller det artiga leendet. Lite överseende sådär. Som att det sitter ett litet barn mittemot: "jaja lilla vän, det blir nog bra det där ska du se" och så gör man en mental post-it om att INTE köpa/titta/känna på den där grejen.

Hå hå hå

Jag får snart blogghybris. När kan man börja ta betalt för reklam?

Nu ska du få för gammal ost

Jag erkänner villigt att jag har en viss bakteriefobi och en liten del städnoja. Notera att jag inte LIDER av den, jag bara har den.

• Gamla diskborstar. Speciellt när det har fastnat oidentifierbart klägg i den. Är det gröt? Är det gammal curry? Nej, det är en gammal makaron.

• Disktrasor. Vrid ur häng upp. Vrid ur häng upp. Den ska inte lukta gammal mormor.

• Handfat marmorerat av torkad tandkräm. Kanske med någon matrest i. Fattar personligen inte hur den hamnar där. Finns aldrig när jag bor själv.

• Ledstänger, offentliga dörrhandtag. Inget uppseendeväckande med det. Dock inte tunnelbanesäten. Däremot känns det äckligt att sitta i min säng med byxbaken som har touchat annat under dagen.
  

• Påsen som jag haft min matlåda i. Luktar underligt. Slängs alltid eller föds på nytt till soppåse. Återanvänds sällan, men jag har börjat jobba på det.

• Grus på golv. Smulor på golv. Hårstrån på golv. Speciellt i badrummet. Dammsuger ofta.
  

• Gammal mat. Gamla burkar i kylskåpet. När det immar på burken. Ser misstänkt gammalt ut. Slänges omedelbart. Men har även här börjat bearbeta.

• Ost. Luktar alltid. Dör i papperskorgen vid minsta misstänksamhet.

…och så vidare i all oändlighet. Men jag lider icket.

Hos fru Fortuna

Är ju helfrälst på allt okult. Spådde mig under 10 stressiga minuter i lördags. Resultat:

• Har det lite rörigt just nu. Tack, jag vet. Dessutom har nog de flesta som söker upp en spåkärring "lite rörigt just nu".

• En man dyker upp inom ett år. Trevligt. Och han verkar vara idealmannen, generös, intellektuell, ärlig, pratsam och - ensamstående. Kan det bli bättre? En singelkille! Bra. Jag träffar honom ute i verkligheten, bara att lägga ner Spraydate.

• "Back to nature" ska jag. Bara att hålla med. Bonnjänta i själ och hjärta. Med en smula city.
  

• Jag jobbar med vård. Nej. Här försökte hon slingra sig. Snackade om att journalistik visst kunde vara vård. Nej du.
  

• Inom en snar framtid blir det en längre resa till en väninna som saknar mig. Och jag henne. Varför ska man alltid på en längre resa enligt spåtanterna? Har ingen väninna som bor långt borta. Men träffar gärna en att utnyttja för gratis boende.

• Jag ska ta upp musiken igen. Ja.

• Har en talang för foto, det bör jag också utveckla. Okej, ja.

• Inom 3-4 månader ska jag flytta. I stressen glömde jag fråga vart. Tillbaka hem? Permanent till Stockholm? Sliter fortfarande mitt hår.
  

• Ett av mina framtida jobb kommer att vara översättare. Av textremsor på Tv. Hm. Hmm.

Är numera lugn i själen. Pju.

Flest dör först

Jag har studerat det i en vecka nu. Mitt rekord av vänner online på Facebook samtidigt är 14. Alla väldigt nära vänner så klart.

Borde det inte vara logiskt att det någon gång är i alla fall typ 30 online samma tid? Men icket, aldrig mer än 14.

Kay Pollack: ja, jag väljer din glädje

Om jag bara får rekommendera en enda självhjälpsguru så är det denna man. Fantastisk!

Löp genast och köp boken "Att välja glädje" eller ännu hellre: gräv fram dvd-inspelningen av hans föreläsning med samma namn. Vilken karisma, vilken charm, vilken närvaro, vilken gulle du!

Jag är frälst och väljer härmed glädjen. På min hand står "Vem vill jag vara?". Den som tagit del av hans filosofi tycker inte att det låter så pretto.

Klockorna de ringa, se en kvinna å en man

Om man inte var cynisk innan Spraydate, så blir man det garanterat.

Procedur: klicka "avancerat sök", bocka av rätt kategorier (ort, ålder), välj "endast bild" (personbeskrivning, who cares??) och låt sökmotorn jobba.

Resultatet kommer rackarns fort upp. Scrolla, scrolla, scrolla. Inte den, inte den, inte den. Nästa sida: inte den, inte den, inte den. Klick, klick, rata, rata, rata.

Webbdejting när det är som vackrast. Tror jag måste ut i verkligheten.

Ring ring, bara du slår en signal

Någon ringer 10 över 3 på lördag natt. Någon har du bara träffat en gång tidigare. Någon har med 99% säkerhet några öl innanför sin v-ringade t-shirt från Carlings. Någon chansar helt enkelt. Men sånt är dödfött här, tyvärr tyvärr, så något svar blir det inte.

I min värld är det då knappast min uppgift att höra av mig tillbaka till Någon när söndagens kranka blekhet råder. Någon anständighet får det ändå vara.

Uppgift: amerikanska valet. Status: slutförd.

Jag läste Glamour. Jag memorerade. Jag kom ihåg. Två dagar senare är detta vad jag minns:

McCain: påstås vara gubbsjuk. Lite otrogen. Hans fru står ändå vid hans sida. Naturligtvis. Vid hans sida står också Heidi från the Hills. Och han den där gubben som är cowboysarnas cowboy. Eller var det Arnold S?

Obama: ...eeh. Han är snyggot i striden. Kändisarnas favorit. Porriga Scarlett J till exempel.

Sen kan jag mer. Men detta är vad jag kommer ihåg från Glamours grävande artikel.

Uppgift: amerikanska valet

Kvällens, eller nej vänta, det är inte lönt att överdriva, HELGENS uppgift är att lära mig om amerikanska valet. Obama who? McCain what?

Visdomens källa: Glamour, nr 11 2008. Man ska inte vara dum, sa den kloke och smackade lite förnjöt med tungan mot gommen.

Minnenas television

Jag älskar att frossa i dåtiden.

Smaka på dessa ord till exempel:

iq fiskmås (eller bara ...eeh, iq!?)
värsta braniac
pju (när man var lättad)
majsigt (om något bra)
så jäääla bra (ronnie & ragge-eran)
jäla schiit faan (samma här)
matan
flourtanten
majjen
bombajacka
glasögonorm
fakk jo
håltimme
men DÅLIGT! (när det var bra, ack ironi)
yes!
du måste ta povvern! (super mario)
Fruit of the Loom
luktis
levergryta (vem fasen äter det idag? Men jag gillade det, kanske blir en söndagsmiddag.)
suddis
que? (idiotförklarande, vad faan menar du?)

...och vem minns inte den där fräcka pennan som man kunde slå knut på?

Mera?

Facebook-status ingen status

Åh, jag vrider mig lite för mig själv här i ensamheten på kontoret. Så mycket meningslösheter folk skriver i sin status på facebook. Jag med. Alldeles nyss skrev jag:

"... jobbar en stund till sedan freedom."

Varför skrev jag det? Vad vill jag säga med det? Vem bryr sig om att jag jobbar en stund till för att sedan ta helg? Vad vill du säga med det du skriver i din status? Vem bryr sig om du:

"...har en stressig dag!"
"... har träningsvärk från igår"
"... är trött som f-n"
"... äter fiskbullar och potatismos..."

Vad vill vi ha för reaktioner? Sympati? Uppmuntrande hejjarop? Starta en intressant konversation om fiskbullar?

Så mycket meningslöst dravvel, babbel, gojja som vi av någon anledning vill basunera ut till omvärlden. Antar att vi vill sätta vårt avtryck på verkligheten eller något.

Snart ska jag uppdatera min status med: "... är fri för idag! Fredag, tjoho!" Det låter glatt och trevligt.

Att lägga locket på

Ska härmed punktera det absolut fånigaste argumentet som män tar till angående toalettlocksnerfällandets vara eller icke vara:


Söta ni: det är ERT ansvar att fälla ner locket FÖR ATT NI VAD JAG VET KAN SITTA NÄR NI RASTAR APAN. Vi (kvinnor) kan INTE STÅ. Fäll ner. Basta.



Ps: Om detta mot förmodan ändå inte hjälper kan man lägga ett par tussar på en stol med automatiskt lock. Hittas på http://www.totoneorest.com/

Ding dong

Butiker som är öppna men ändå låsta, så att man måste trycka på en liten ringklocka för att på nåder bli insläppt, vad handlar det om? Att dyra smyckesbutiker gör så kan jag med viss motvilja köpa, men en hudvårdssalong på en huvudgata på söder?

De vill säkert också kalla sig själva för "boutique".

Lite förmer, lite viktigare än andra "vaanliga" butiker, lite mer åtråvärda föremål därinne än hos kiosken vid sidan om. Lite viktigare att selektera ut vem som får komma in. Inga luffare här inte!

Ängsliga är ordet jag skulle vilja använda. Ängsliga butiker med ängslig personal.

Gonna party like it´s your birthday

Ville vara lite kreativ till lördagens maskerad. Tycker själv att jag lyckades ganska bra.

Mjau

Så fantastiskt oironiskt med personer som måste påpeka att pedofiler är äckliga. Eller att kattungar är söta. Jag vrider mig varje gång det händer. Typiskt Spraydate-beteende.

Kvarnen

Som ljuv musik i mina öron: Kvarnen - en köttmarknad - men med respekt.

Upp till kamp

Går in i den lilla lilla Telia-butiken. Strax innan stängningstid, inga andra kunder. Två par lystna ögon från två uttråkade unga försäljarflickor.

- Jag har Telia-abonnemang och vill ha en ny mobil, självklart ett så bra erbjudande som möjligt.

Den unga damen kickar genast igång, hon är 22 och ivrig. Pladdrar och knappar på datorn, fort fort går det. Förvirringen är total, försöker diskret uppmärksamma henne på att priset är viktigare än finesserna, men hon kan inte riktigt ta in det. Förtroligt, lockande med en "nu ska du få vara med om något som ingen annan kund har fått" visar hon mig den allra senaste "fresha" modellen, skär upp kartongen exklusivt för mig, den är så rykande "fresh" att ingen annan ännu har fått se den, bara bara jag. 

Väger telefonen i handen, tittar på den med spelad kännarmin, gruvar mig, har svårt att få fram orden, varför är det så svårt att säga, varför ska jag låtsas som att jag bryr mig? 

Blicken flyger över alla modellerna på väggen, alla ser likadana ut, blanka, kromade, finessiga och det enda, det ENDA jag vill är att gå ut ur butiken med en mobil som efter avbetalningen inte kostar mer än en tusing, det enda, det ENDA jag vill är att gå därifrån och inte känna mig lurad, blåst på konfekten, dragen vid näsa. Svettas.

Går därifrån utan en ny mobil. Känner mig gammal och trött, med arbetarklasskomplex. 

Och lite, lite sugen på den där flashiga modellen. Men inte idag. Inte av henne.

Inget ljus i mörkret

Märker att vissa släcker efter sig på toaletten om de har gjort ett osedvanligt illaluktande nummer 2. En skammens rodnad på liten kind, ett sista desperat försök att dölja. Nu släcker vi och glömmer den här tråkiga historien.

Lika hopplöst som när man var liten och trodde att man gömde sig genom att hålla händerna för ansiktet. Ser inte jag dig, så ser inte du mig.

Moder Theresa

Känner mig så läskigt nöjd när jag har spenderat några minuter i samtal med en kontaktsökande främling! Om de är pensionärer förstärks självbelåtenheten ytterligare. Känner mig trevlig, generös och som en hyvens tjej. Får spänst i stegen, rosor på kind och solsken i blick. Småler för mig själv flera minuter efter att våra vägar skiljts åt. 

Och mår bra resten av dagen. Det är inte mycket som ska till.

hå hå hå

Konsten att tolka sms:

"haha" är lätt. En glad kis har skrivit helt enkelt. Antingen är jag eller den andra rolig.

"hehe", nästa lika enkelt. Lite kluckande sådär, en smula elakt, men med värme. Ibland lite småfräckt. Och en känsla av att vi-har-nånting-internt-här.

"hihi" är förhoppningsvis ironiskt när det skickas, åtminstone om det kommer från mig. 

Nu slutklämmen: hur tolkar man "hö hö"?

Till inspiration. Du vet nog.

Vissa vill sortera sina böcker enligt färg. Vet inte riktigt hur jag ställer mig till det än. Tjusigt eller bara helt crazy? Troligen bägge delar. Det finns inget svart eller vitt. Inte i bokhyllan heller för den delen.

Nåväl, detta är ju ingen inredningsblogg.

Foto: http://blogg.alltombarn.se/ninni/

Träna på en tomat

http://www.aftonbladet.se/wendela/jobbet/article3583656.ab

Den här artikeln får mig att tänka på kramar. Jag är en hejjare på att associera. Det är mycket som kan gå snett när man två halvfrämlingar ska byta kroppsvärme.

• Det absolut viktigaste är att bägge parter är med på kramen. Tvekar den ena blir det lätt en märklig blandning av skaka hand kontra kramförsök. Genast blir man osäker på relationen.

• Sen måste man veta vilket håll man ska luta sig. Vänster, höger? Lutar sig båda åt samma håll blir det ett kritiskt ögonblick tills allt stabiliserats.

• En del putar bakåt med stjärten för minsta möjliga kroppskontakt. Kanske klappar de lite med händerna på din rygg samtidigt som de lutar huvudet så långt från ditt som möjligt. Denna typ av kram kan lätt uppfattas som helt onödig, då det känns som om krampartnern egentligen inte vill ta i dig med tång.

• Man måste också bestämma hur hård kramen ska vara. Ju hårdare, desto genuinare. Men också klängigare, om vänskapen inte är så tajt. Kramens hårdhet kan lätt anpassas under kramens gång, det handlar helt enkelt om att känna av stämningen.

• Ibland blir kramen ryckig och osäker. En sån kram lägger abrupt lite sordin på stämningen och kan ta ett tag att hämta sig ifrån.

• Vissa använder bara en arm, en så kallad nonchalant kram. Ofta personer som har svårt att visa känslor.

Kontenta: kramteknik är inget man föds med och kan ta en livstid att lära sig. Kan vara bra att hålla sig undan.

Dagens nisse:

Velar fram och tillbaka, onekligen lockande.

Love is in the air

Jag får ofta det här felmeddelandet på Spraydate när jag försöker gå in på andra användare:

"Hittar ej användaren!

Användaren du sökt på är ej registrerad på Spray Date eller har blivit raderad från Spray Date."


Är inte det hoppingivande så säg?

Tv-rutiner

Konstigt med folk som stänger av tv:n så fort programmet är slut. Fattar inte. Varför?

Känner mig lite illamående när jag gör så, får en flashback till barndomen.

Salat og fiskekake??!!

Få saker stör mig så mycket som när någon påpekar en annan människas matkombination. När någon blir så till sig att de faller av stolen av häpnad över vilka ingredienser som kan kombineras.

- Va, har du ketchup till fiskpinnarna!!?? Ketchup!!??


Det är som att deras lilla, lilla värld ruckas i grunderna över detta fasansfulla matmissbruk, som att de inte för sitt liv kunnat föreställa sig ketchup till något annat än makaroner. Fantasilöst tycker jag.

Men bananer i mat, fy fan. Banan är en frukt.

Och titta titta där...

Jag tror på allvar att alla mina grannar står och väntar tills jag har stängt dörren till lägenheten innan de vågar sig ut. Trodde det var en tillfällighet, men nu när jag har flyttat inser jag att det verkar vara återkommande.

Darrande står de och trycker där bakom, kniper med skinkorna, gluttar i titthålet och håller andan tills blodådrorna i pannan pulserar. Tyst, tyst står de där. Precis som när Fredrik Lindström lär ut svenska seder til invandrarna i Världens härligaste land. Tyst, tyst, vänta, nu, NU! Fort fort ut med soporna.

Jag har börjat lurpassa på er. Tjuvkikar i hålet jag med när jag hör att ni kommer. Vi leker katt och råtta jag och mina grannar. En vacker dag öppnar jag dörren och tar er med byxorna nere.

Trodde det var en myt att svenskar betedde sig så här.

Vikten av att verka viktig.

Det finns dagar när en lantis får känna sig lite extra ball. Lite världsvan och viktig så där.

Dagar när jag får in den där äckelsköna känslan av att vara storstadsbo, en slipad anställd, som med rutin och något tomt i blicken jiddrar samtidigt med headset och nycklarna in till kontorslokalen och jag är först på jobb och måste låsa upp alla låsen, tända lyset, slå på kaffet, sätta mig ner vid skrivbordet, fälla upp laptopen och luta mig tillbaka i tystnaden där bara droppet från kaffebryggaren hörs.

Kanske tittar jag lite slött ut genom fönstret, ser på ett fortfarande morgondisigt söder, betraktar alla sletna morgonmänniskor på väg till sitt och så låtsas jag som att detta har jag minsann gjort i urminnes tider. Hela tre dagar.

Det är såna dagar jag känner mig vuxen. Lite som på film.

Sen kommer chefen med chefsskräcken och jag är en vanlig bonne igen.

En kronan portion och en marabou mint tack.

Indiern nere på hörnet har bara två alternativ på sin dörrskylt. På ena sidan står det klassiska "öppet". Vänder han på skylten får man upplysningen om att han "kommer strax". Är inte sånt lite... sorgligt? En kioskägare som inte har alternativet "stängt".

Sånt lägger jag märke till efter att jag glatt betalat 5 kronor extra då jag drar kortet på en summa under 100. Sorgligt även det. Men så går jag hem och är ledig.


Stockholm alltså.