Jag börjar ana en tradition. En smula härlig härlig, men farlig farlig. Fast ganska vanlig alltså. Och inte helt oförklarlig. Att vara på sniskan tidiga fredagseftermiddagar.
Inte helt purung, men fortfarande på rätt sida om 30-strecket. Med dimmig blick och grumlig hjärna tar jag mig genom livet. Ibland får jag mina ljusa ögonblick. Singel, på gott och ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar