Spotify me

Raggar hämningslöst bland mina 8 dagliga läsare: ge mig en invite till Spotify! Jag vill också vara med i sandlådan och leka och jag vet att just DU sitter och trycker på en av dessa åtråvärda inbjudningar. Kom igen, var inte så snål nu, unna mig detta!

Snälla?

Det mest förbjudna 2

Jag har inte bara valt bröllopsklänning utan att ha blivit friad till. Idag bestämde jag helt frankt bröllopsmaten. Och det blir isterband. Säga vad du säga vill. D-E-L-I-C-I-Ö-S-T. Och inte minst färgglatt.

Känner mig nöjd. Smackar lite med tungan och lutar mig tillbaka. Nu är det bara bordsplaceringen kvar.

Veckans spjuver

Vad tror ni? Är det någon som vill låna ut sin unge? Så att jag får en dejt med denne gentleman. Kom igen, nog fan kan ni väl bjuppa på det? Anki? Jag och han och din dotter på Skansen, dricka lite varm choklad, splitta en våffla och rulla runt i snön alla tre. Vintermys.

Snillen spekulerar

Jahaja, helgens djuplodande diskussioner resulterar som alltid i nya, tunga kunskaper. Tydligen har de allra flesta problem med bajsbesök på jobbet. Inte att själva göra det, men med att andra gör det. Och inte städar upp efter sig. En liten bajsande marodör finns på alla arbetsplatser.

Mer ingående djupintervjuer borde göras: finns ett samband mellan kön, ålder och socioekonomisk status? Låt mig göra en vild gissning: ja.

Bra vibrationer

Ljudet av en bil på tomgång slår an en nerv inom mig som i sin tur vibrerar igång illamående. Jag får hejda min impuls att slita upp fönstret och skrika åt gubb- eller gummjäveln att LÄGGA AV! Det har hänt att jag inte har kunnat kontrollera mig.

Märkligt ändå att jag får rent fysiskt obehag av ljudet. Borde kontakta en vetenskapare och höra mig för.

Slickande katten

Känner mig gammal och omodern när jag ser reklamen för slickande husdjur i mobilen. Varför? Vem? Lite äcklad blir jag också. Med den lilla söta tungan har kissemissen just tvättat stjärten. Nu tvättar den din mobil. MÅSTE HA!

Sen den där hysteriska Darkwing duck-rösten som försöker hetsa dig till att beställa det slickande djuret, vad går han på? Det är också roligt hur han ändrar rösten när han berättar vad det kostar. Från hysteri, till en avsevärt lägre, lite mumlande röst som med en rasande fart rabblar: "abonnemanget kostar 1000 kronor i månaden". Som att vi inte riktigt ska höra vad han säger, fast effekten blir omvänd. Då skrattar jag.

Tonårsförälsklingar

Ensamma novembernätter får mig tydligen att tänka på tycke och smak. Fundera på dåtider. Nutider. Framtider. Söka bräckliga mönster, vaga gemensamma nämnare, nysta trassliga röda trådar.

Och var är det bäst att söka om inte i förrtiden? I tonårsförälskelser som snurrat längs aluminiumbeklädda sängben, vispat genom ryamattor, gungat i rislampor och spelat bongotrumma på hormonstinna hjärtan. Rota bland idolplanscher med häftstiftstrasiga hörn efter allt för många förflyttningar och fuktskador efter allt för många godnattpussar.

De män som har passerat min väg, vilka var de? Vilka är de? Vilka kommer de att bli? Är det skägget? Det svallande håret? De bistra minerna? Men en äppelknyckarpöjk som Mitt i Naturen-Martin? Hur faen hamnade han där?

Och ärligt talat fröken: tonårsförälskelser? Nä du, nu tog du i.

Hm.

Rajraj

Jag börjar ana en tradition. En smula härlig härlig, men farlig farlig. Fast ganska vanlig alltså. Och inte helt oförklarlig. Att vara på sniskan tidiga fredagseftermiddagar.

Stockholm alltså 2.

Minusgrader i skallen

Visserligen är jag norrlänning. Visserligen. Men vad faen är detta med barfota i ballerinaskor och vinterjacka? Vad faen? Jag blir matt.

Stockholm alltså.

Som ett frågetecken

Bortskämd som jag har blivit här i Stora Staden står jag som ett litet ufo inför helgens faktum: jag har ingen dejt. Inte fredag. Inte lördag. Fattar ingenting. Eller "fattar typ nada" som 15-åringen i mig säger.

Det är på väg utför.

Idag rasslar det i bloggen

Skäggomröstning.

Denne man ger dålig smak i munnen numera. Känns muggig och ger mig flashbacks till tidigt 90-tal och kalsongbilder i svartvitt. Uttjatad, överanvänd, urtvättad.

Men ska jag välja blir det nummer 5. Ju större desto bättre. Ja, jag är helt enkelt galen i helskägg. Får nästan frossbrytningar vid anblicken av ett osedvanligt snyggt exemplar.

Precis som, till min stora förvåning, hela 26.1 % av den övriga befolkningen. Helskägget är sannerligen på frammarsch. Äntligen.

Bakom mina solglasögon

I bitterheten över att aldrig ha hittat ett par solglasögon som passar just mig och mitt tydligen udda lilla lilla ansikte samlar jag på mig andras udda sätt att bära dem. Ruvar bakom tegelhörnen och smygkikar. Skrattar sen hela vägen till solglasögonbutiken när jag tänker på vad jag har sett:

• I pannan. Alltså I PANNAN. Inte i håret. Rakt på pannrynkorna har vissa sina solglajjer. Som pappa till exempel. Sakta, sakta glider de med svetten ner mot ögonbrynen. Envist flyttar personen upp dem till rynkorna igen. Sakta, sakta glider de åter söderut. Och så upp igen.

• Under hakan. Hängandes i öronen. Men ändå nere under hakan. Som en tillfällighet?

• I nacken. I nacken. Smaka på den: i nacken. Haha. Why God, WHY?!

Människor med sina lustigheter.

Ett ljus

Mia Skäringer. Denna härliga människa som är en del av duon Mia och Klara. Alla tiders program. Alla tiders fantastiska duo.

Nu har jag upptäckt hennes blogg. Och hon blev bara bättre. Du hittar den här. Läs, bara läs.

Det är fint med såna människor.

Morgonläsning på t-banan

http://www.metro.se/se/article/2008/11/09/20/2412-65/index.xml

Håkan alltså. Färjan alltså. Obetalbar snubbe. Nu tar han helt ogenerat cred för att ha uppfunnit uttrycket "inga konstigheter". Det är stenhårt. Men det är också väldigt icke-originellt att hylla honom. Fast jag kan inte låta bli, han är så spexig.

"Det är jättekul att ha myntat ett nytt uttryck. ”Fredag hela veckan” drev nyligen med det vilket var kul. Det bjuder jag på. Det är inga konstigheter, haha"

Att dejta eller inte dejta

Dejt ikväll, inte dejt ikväll, dejt ikväll, inte dejt ikväll. Jag har så att säga lämnat den här killen hängande, klockan är 15.05 och jag borde verkligen ha gett besked till honom vid det här laget.

Men jag kan inte bestämma mig. "Det är ju trots allt Idol på tv" tänker jag med knarrig röst och skruvar på mig. Dessa val alltså.

Kan man kanske hinna med båda? En snabb öl och sen hem till åtta och på det viset få de bästa av världar?

Eller vad säger jag!? Klart jag ska på dejt. Hm.

Åh farmor

Du sa alltid tjcheks istället för kex och uttalade kiosk precis som det stavades. Det var fint det.

Möte med en sadist

Mjuka, lite fuktiga bomullsrondeller på ögonen. Lågmälda, milda röster talar förtroligt ovanför mitt huvud. Varma och varsamma händer smeker mitt ansikte likt en mor som vyssjar sitt barn till sömns. Fridfullt.

Sen tar det hus i helvitte. Målmedvetet, sammanbitet och tyst skrider hon till verket. Hela atmosfären i rummet förändras, bortblåst är mildheten och huden börjar brinna, det pulserar, jag exploderar. Satan vad ont det gör. Mina naglar bildar halvmånar i handflatan, käkarna vibrerar av sammanbitning, ögonlocken rycker som av ticks, jag vill bara vråla rakt ut: aj som faen din skata! Oh du ljuva vad jag måste anstränga mig för inte veva upp näven och ge henne en sula mitt i pannan. Det vidriga är att jag vet att hon njuter. Hon nästan stönar lite medan hon nyper, klämmer, vrider, pressar. Hon går igång på det här. Och inte en enda gång säger hon förlåt. Det är nog det värsta. Att hon inte EN ENDA GÅNG ber om min förlåtelse. Häxa.

Under hela denna timme ligger Sting som en ljudmatta i bakgrunden, som en ironisk kontrast till mitt egna personliga helvete. Eller som ett bidrag, välj själva.

”Aldrig mer” tänker jag. Men jag vet att det är lögn. Jag kommer att boka upp mig på en ny ansiktsbehandling så fort timmen är över. Allt för konsten.

Det mest förbjudna

man får inte välja klänning innan någon har friat man får inte välja klänning innan någon har friat man får inte välja klänning innan någon friat man får inte välja...

Alltså GYNNING! Whoo!

Hon är ju ett nutcase. Borde inte få skriva en rad, men gör det ändå och jag älskar det.

Carolina Gynning i bloggtappning:

"Idag ska jag och Nalle måla tavlor gå på spa och ha manusmöte, han är den bästa son jag har haft.

sunglasses: Valentino

Teddy wears: T-shirt with flowers from Maruschka

Me:Zadig och Voltaire outfit

Drinking: Absolut Vodka/ hi hi water and diet coke

Reading: Numero mag, with hottie Stephanie Seymore on the cover Wiiiiiiiii."

Ta inte i så att du kräks

Scenario:

Du är frälst. Du har hittat något du tror på. Det kan vara den där sluta-röka-boken, en karismatisk inspiratör, YES diskmedel eller vad fasen som helst. Du är helt enkelt övertygad om att du har hittat något jävligt BRA. Nu vill du att alla andra ska bli lika frälsta. Du tar i från tårna, bubblar av iver, viftar med armarna, orden snubblar ut: "fattar ni? Så otroligt, ni måste också köpa/titta/känna/lyssna på den här grejen, jag lovar, det kommer att förändra era liv!"

Då händer det: deras intresse dör i samma takt som din entusiasm ökar. Du ser det i ögonen. Du försöker hålla tillbaka. Slätar över: "äsch, så himla bra är det inte. Egentligen". Men loppet är kört. Det är över. De kommer aldrig att köpa/titta/känna på den där grejen. Du tog i för mycket. Du har bränt ditt krut.

Jag har känt det, du har känt det. Åt bägge håll. Varför? Är det rädsla för att "gå på nåt"? En misstänksamhet grundad i telefonförsäljare och Jehovas? Kanske en känsla av att vara lite förmer: "inte faen ska den där personen kunna övertyga mig, jag har mina egna övertygelser"? En rädsla för att någon annan har hunnit före, man vill knappast vara nummer 2 att upptäcka något nytt.

Och för en stund blir man en tjurig gubbe, lägger armarna i kors, stelnar i kroppen och klistrar på den likgiltiga minen eller det artiga leendet. Lite överseende sådär. Som att det sitter ett litet barn mittemot: "jaja lilla vän, det blir nog bra det där ska du se" och så gör man en mental post-it om att INTE köpa/titta/känna på den där grejen.

Hå hå hå

Jag får snart blogghybris. När kan man börja ta betalt för reklam?

Nu ska du få för gammal ost

Jag erkänner villigt att jag har en viss bakteriefobi och en liten del städnoja. Notera att jag inte LIDER av den, jag bara har den.

• Gamla diskborstar. Speciellt när det har fastnat oidentifierbart klägg i den. Är det gröt? Är det gammal curry? Nej, det är en gammal makaron.

• Disktrasor. Vrid ur häng upp. Vrid ur häng upp. Den ska inte lukta gammal mormor.

• Handfat marmorerat av torkad tandkräm. Kanske med någon matrest i. Fattar personligen inte hur den hamnar där. Finns aldrig när jag bor själv.

• Ledstänger, offentliga dörrhandtag. Inget uppseendeväckande med det. Dock inte tunnelbanesäten. Däremot känns det äckligt att sitta i min säng med byxbaken som har touchat annat under dagen.
  

• Påsen som jag haft min matlåda i. Luktar underligt. Slängs alltid eller föds på nytt till soppåse. Återanvänds sällan, men jag har börjat jobba på det.

• Grus på golv. Smulor på golv. Hårstrån på golv. Speciellt i badrummet. Dammsuger ofta.
  

• Gammal mat. Gamla burkar i kylskåpet. När det immar på burken. Ser misstänkt gammalt ut. Slänges omedelbart. Men har även här börjat bearbeta.

• Ost. Luktar alltid. Dör i papperskorgen vid minsta misstänksamhet.

…och så vidare i all oändlighet. Men jag lider icket.

Hos fru Fortuna

Är ju helfrälst på allt okult. Spådde mig under 10 stressiga minuter i lördags. Resultat:

• Har det lite rörigt just nu. Tack, jag vet. Dessutom har nog de flesta som söker upp en spåkärring "lite rörigt just nu".

• En man dyker upp inom ett år. Trevligt. Och han verkar vara idealmannen, generös, intellektuell, ärlig, pratsam och - ensamstående. Kan det bli bättre? En singelkille! Bra. Jag träffar honom ute i verkligheten, bara att lägga ner Spraydate.

• "Back to nature" ska jag. Bara att hålla med. Bonnjänta i själ och hjärta. Med en smula city.
  

• Jag jobbar med vård. Nej. Här försökte hon slingra sig. Snackade om att journalistik visst kunde vara vård. Nej du.
  

• Inom en snar framtid blir det en längre resa till en väninna som saknar mig. Och jag henne. Varför ska man alltid på en längre resa enligt spåtanterna? Har ingen väninna som bor långt borta. Men träffar gärna en att utnyttja för gratis boende.

• Jag ska ta upp musiken igen. Ja.

• Har en talang för foto, det bör jag också utveckla. Okej, ja.

• Inom 3-4 månader ska jag flytta. I stressen glömde jag fråga vart. Tillbaka hem? Permanent till Stockholm? Sliter fortfarande mitt hår.
  

• Ett av mina framtida jobb kommer att vara översättare. Av textremsor på Tv. Hm. Hmm.

Är numera lugn i själen. Pju.

Flest dör först

Jag har studerat det i en vecka nu. Mitt rekord av vänner online på Facebook samtidigt är 14. Alla väldigt nära vänner så klart.

Borde det inte vara logiskt att det någon gång är i alla fall typ 30 online samma tid? Men icket, aldrig mer än 14.

Kay Pollack: ja, jag väljer din glädje

Om jag bara får rekommendera en enda självhjälpsguru så är det denna man. Fantastisk!

Löp genast och köp boken "Att välja glädje" eller ännu hellre: gräv fram dvd-inspelningen av hans föreläsning med samma namn. Vilken karisma, vilken charm, vilken närvaro, vilken gulle du!

Jag är frälst och väljer härmed glädjen. På min hand står "Vem vill jag vara?". Den som tagit del av hans filosofi tycker inte att det låter så pretto.

Klockorna de ringa, se en kvinna å en man

Om man inte var cynisk innan Spraydate, så blir man det garanterat.

Procedur: klicka "avancerat sök", bocka av rätt kategorier (ort, ålder), välj "endast bild" (personbeskrivning, who cares??) och låt sökmotorn jobba.

Resultatet kommer rackarns fort upp. Scrolla, scrolla, scrolla. Inte den, inte den, inte den. Nästa sida: inte den, inte den, inte den. Klick, klick, rata, rata, rata.

Webbdejting när det är som vackrast. Tror jag måste ut i verkligheten.

Ring ring, bara du slår en signal

Någon ringer 10 över 3 på lördag natt. Någon har du bara träffat en gång tidigare. Någon har med 99% säkerhet några öl innanför sin v-ringade t-shirt från Carlings. Någon chansar helt enkelt. Men sånt är dödfött här, tyvärr tyvärr, så något svar blir det inte.

I min värld är det då knappast min uppgift att höra av mig tillbaka till Någon när söndagens kranka blekhet råder. Någon anständighet får det ändå vara.

Uppgift: amerikanska valet. Status: slutförd.

Jag läste Glamour. Jag memorerade. Jag kom ihåg. Två dagar senare är detta vad jag minns:

McCain: påstås vara gubbsjuk. Lite otrogen. Hans fru står ändå vid hans sida. Naturligtvis. Vid hans sida står också Heidi från the Hills. Och han den där gubben som är cowboysarnas cowboy. Eller var det Arnold S?

Obama: ...eeh. Han är snyggot i striden. Kändisarnas favorit. Porriga Scarlett J till exempel.

Sen kan jag mer. Men detta är vad jag kommer ihåg från Glamours grävande artikel.