Tonårsförälsklingar

Ensamma novembernätter får mig tydligen att tänka på tycke och smak. Fundera på dåtider. Nutider. Framtider. Söka bräckliga mönster, vaga gemensamma nämnare, nysta trassliga röda trådar.

Och var är det bäst att söka om inte i förrtiden? I tonårsförälskelser som snurrat längs aluminiumbeklädda sängben, vispat genom ryamattor, gungat i rislampor och spelat bongotrumma på hormonstinna hjärtan. Rota bland idolplanscher med häftstiftstrasiga hörn efter allt för många förflyttningar och fuktskador efter allt för många godnattpussar.

De män som har passerat min väg, vilka var de? Vilka är de? Vilka kommer de att bli? Är det skägget? Det svallande håret? De bistra minerna? Men en äppelknyckarpöjk som Mitt i Naturen-Martin? Hur faen hamnade han där?

Och ärligt talat fröken: tonårsförälskelser? Nä du, nu tog du i.

Hm.