Uppgift: amerikanska valet

Kvällens, eller nej vänta, det är inte lönt att överdriva, HELGENS uppgift är att lära mig om amerikanska valet. Obama who? McCain what?

Visdomens källa: Glamour, nr 11 2008. Man ska inte vara dum, sa den kloke och smackade lite förnjöt med tungan mot gommen.

Minnenas television

Jag älskar att frossa i dåtiden.

Smaka på dessa ord till exempel:

iq fiskmås (eller bara ...eeh, iq!?)
värsta braniac
pju (när man var lättad)
majsigt (om något bra)
så jäääla bra (ronnie & ragge-eran)
jäla schiit faan (samma här)
matan
flourtanten
majjen
bombajacka
glasögonorm
fakk jo
håltimme
men DÅLIGT! (när det var bra, ack ironi)
yes!
du måste ta povvern! (super mario)
Fruit of the Loom
luktis
levergryta (vem fasen äter det idag? Men jag gillade det, kanske blir en söndagsmiddag.)
suddis
que? (idiotförklarande, vad faan menar du?)

...och vem minns inte den där fräcka pennan som man kunde slå knut på?

Mera?

Facebook-status ingen status

Åh, jag vrider mig lite för mig själv här i ensamheten på kontoret. Så mycket meningslösheter folk skriver i sin status på facebook. Jag med. Alldeles nyss skrev jag:

"... jobbar en stund till sedan freedom."

Varför skrev jag det? Vad vill jag säga med det? Vem bryr sig om att jag jobbar en stund till för att sedan ta helg? Vad vill du säga med det du skriver i din status? Vem bryr sig om du:

"...har en stressig dag!"
"... har träningsvärk från igår"
"... är trött som f-n"
"... äter fiskbullar och potatismos..."

Vad vill vi ha för reaktioner? Sympati? Uppmuntrande hejjarop? Starta en intressant konversation om fiskbullar?

Så mycket meningslöst dravvel, babbel, gojja som vi av någon anledning vill basunera ut till omvärlden. Antar att vi vill sätta vårt avtryck på verkligheten eller något.

Snart ska jag uppdatera min status med: "... är fri för idag! Fredag, tjoho!" Det låter glatt och trevligt.

Att lägga locket på

Ska härmed punktera det absolut fånigaste argumentet som män tar till angående toalettlocksnerfällandets vara eller icke vara:


Söta ni: det är ERT ansvar att fälla ner locket FÖR ATT NI VAD JAG VET KAN SITTA NÄR NI RASTAR APAN. Vi (kvinnor) kan INTE STÅ. Fäll ner. Basta.



Ps: Om detta mot förmodan ändå inte hjälper kan man lägga ett par tussar på en stol med automatiskt lock. Hittas på http://www.totoneorest.com/

Ding dong

Butiker som är öppna men ändå låsta, så att man måste trycka på en liten ringklocka för att på nåder bli insläppt, vad handlar det om? Att dyra smyckesbutiker gör så kan jag med viss motvilja köpa, men en hudvårdssalong på en huvudgata på söder?

De vill säkert också kalla sig själva för "boutique".

Lite förmer, lite viktigare än andra "vaanliga" butiker, lite mer åtråvärda föremål därinne än hos kiosken vid sidan om. Lite viktigare att selektera ut vem som får komma in. Inga luffare här inte!

Ängsliga är ordet jag skulle vilja använda. Ängsliga butiker med ängslig personal.

Gonna party like it´s your birthday

Ville vara lite kreativ till lördagens maskerad. Tycker själv att jag lyckades ganska bra.

Mjau

Så fantastiskt oironiskt med personer som måste påpeka att pedofiler är äckliga. Eller att kattungar är söta. Jag vrider mig varje gång det händer. Typiskt Spraydate-beteende.

Kvarnen

Som ljuv musik i mina öron: Kvarnen - en köttmarknad - men med respekt.

Upp till kamp

Går in i den lilla lilla Telia-butiken. Strax innan stängningstid, inga andra kunder. Två par lystna ögon från två uttråkade unga försäljarflickor.

- Jag har Telia-abonnemang och vill ha en ny mobil, självklart ett så bra erbjudande som möjligt.

Den unga damen kickar genast igång, hon är 22 och ivrig. Pladdrar och knappar på datorn, fort fort går det. Förvirringen är total, försöker diskret uppmärksamma henne på att priset är viktigare än finesserna, men hon kan inte riktigt ta in det. Förtroligt, lockande med en "nu ska du få vara med om något som ingen annan kund har fått" visar hon mig den allra senaste "fresha" modellen, skär upp kartongen exklusivt för mig, den är så rykande "fresh" att ingen annan ännu har fått se den, bara bara jag. 

Väger telefonen i handen, tittar på den med spelad kännarmin, gruvar mig, har svårt att få fram orden, varför är det så svårt att säga, varför ska jag låtsas som att jag bryr mig? 

Blicken flyger över alla modellerna på väggen, alla ser likadana ut, blanka, kromade, finessiga och det enda, det ENDA jag vill är att gå ut ur butiken med en mobil som efter avbetalningen inte kostar mer än en tusing, det enda, det ENDA jag vill är att gå därifrån och inte känna mig lurad, blåst på konfekten, dragen vid näsa. Svettas.

Går därifrån utan en ny mobil. Känner mig gammal och trött, med arbetarklasskomplex. 

Och lite, lite sugen på den där flashiga modellen. Men inte idag. Inte av henne.

Inget ljus i mörkret

Märker att vissa släcker efter sig på toaletten om de har gjort ett osedvanligt illaluktande nummer 2. En skammens rodnad på liten kind, ett sista desperat försök att dölja. Nu släcker vi och glömmer den här tråkiga historien.

Lika hopplöst som när man var liten och trodde att man gömde sig genom att hålla händerna för ansiktet. Ser inte jag dig, så ser inte du mig.

Moder Theresa

Känner mig så läskigt nöjd när jag har spenderat några minuter i samtal med en kontaktsökande främling! Om de är pensionärer förstärks självbelåtenheten ytterligare. Känner mig trevlig, generös och som en hyvens tjej. Får spänst i stegen, rosor på kind och solsken i blick. Småler för mig själv flera minuter efter att våra vägar skiljts åt. 

Och mår bra resten av dagen. Det är inte mycket som ska till.

hå hå hå

Konsten att tolka sms:

"haha" är lätt. En glad kis har skrivit helt enkelt. Antingen är jag eller den andra rolig.

"hehe", nästa lika enkelt. Lite kluckande sådär, en smula elakt, men med värme. Ibland lite småfräckt. Och en känsla av att vi-har-nånting-internt-här.

"hihi" är förhoppningsvis ironiskt när det skickas, åtminstone om det kommer från mig. 

Nu slutklämmen: hur tolkar man "hö hö"?

Till inspiration. Du vet nog.

Vissa vill sortera sina böcker enligt färg. Vet inte riktigt hur jag ställer mig till det än. Tjusigt eller bara helt crazy? Troligen bägge delar. Det finns inget svart eller vitt. Inte i bokhyllan heller för den delen.

Nåväl, detta är ju ingen inredningsblogg.

Foto: http://blogg.alltombarn.se/ninni/

Träna på en tomat

http://www.aftonbladet.se/wendela/jobbet/article3583656.ab

Den här artikeln får mig att tänka på kramar. Jag är en hejjare på att associera. Det är mycket som kan gå snett när man två halvfrämlingar ska byta kroppsvärme.

• Det absolut viktigaste är att bägge parter är med på kramen. Tvekar den ena blir det lätt en märklig blandning av skaka hand kontra kramförsök. Genast blir man osäker på relationen.

• Sen måste man veta vilket håll man ska luta sig. Vänster, höger? Lutar sig båda åt samma håll blir det ett kritiskt ögonblick tills allt stabiliserats.

• En del putar bakåt med stjärten för minsta möjliga kroppskontakt. Kanske klappar de lite med händerna på din rygg samtidigt som de lutar huvudet så långt från ditt som möjligt. Denna typ av kram kan lätt uppfattas som helt onödig, då det känns som om krampartnern egentligen inte vill ta i dig med tång.

• Man måste också bestämma hur hård kramen ska vara. Ju hårdare, desto genuinare. Men också klängigare, om vänskapen inte är så tajt. Kramens hårdhet kan lätt anpassas under kramens gång, det handlar helt enkelt om att känna av stämningen.

• Ibland blir kramen ryckig och osäker. En sån kram lägger abrupt lite sordin på stämningen och kan ta ett tag att hämta sig ifrån.

• Vissa använder bara en arm, en så kallad nonchalant kram. Ofta personer som har svårt att visa känslor.

Kontenta: kramteknik är inget man föds med och kan ta en livstid att lära sig. Kan vara bra att hålla sig undan.

Dagens nisse:

Velar fram och tillbaka, onekligen lockande.

Love is in the air

Jag får ofta det här felmeddelandet på Spraydate när jag försöker gå in på andra användare:

"Hittar ej användaren!

Användaren du sökt på är ej registrerad på Spray Date eller har blivit raderad från Spray Date."


Är inte det hoppingivande så säg?

Tv-rutiner

Konstigt med folk som stänger av tv:n så fort programmet är slut. Fattar inte. Varför?

Känner mig lite illamående när jag gör så, får en flashback till barndomen.

Salat og fiskekake??!!

Få saker stör mig så mycket som när någon påpekar en annan människas matkombination. När någon blir så till sig att de faller av stolen av häpnad över vilka ingredienser som kan kombineras.

- Va, har du ketchup till fiskpinnarna!!?? Ketchup!!??


Det är som att deras lilla, lilla värld ruckas i grunderna över detta fasansfulla matmissbruk, som att de inte för sitt liv kunnat föreställa sig ketchup till något annat än makaroner. Fantasilöst tycker jag.

Men bananer i mat, fy fan. Banan är en frukt.

Och titta titta där...

Jag tror på allvar att alla mina grannar står och väntar tills jag har stängt dörren till lägenheten innan de vågar sig ut. Trodde det var en tillfällighet, men nu när jag har flyttat inser jag att det verkar vara återkommande.

Darrande står de och trycker där bakom, kniper med skinkorna, gluttar i titthålet och håller andan tills blodådrorna i pannan pulserar. Tyst, tyst står de där. Precis som när Fredrik Lindström lär ut svenska seder til invandrarna i Världens härligaste land. Tyst, tyst, vänta, nu, NU! Fort fort ut med soporna.

Jag har börjat lurpassa på er. Tjuvkikar i hålet jag med när jag hör att ni kommer. Vi leker katt och råtta jag och mina grannar. En vacker dag öppnar jag dörren och tar er med byxorna nere.

Trodde det var en myt att svenskar betedde sig så här.

Vikten av att verka viktig.

Det finns dagar när en lantis får känna sig lite extra ball. Lite världsvan och viktig så där.

Dagar när jag får in den där äckelsköna känslan av att vara storstadsbo, en slipad anställd, som med rutin och något tomt i blicken jiddrar samtidigt med headset och nycklarna in till kontorslokalen och jag är först på jobb och måste låsa upp alla låsen, tända lyset, slå på kaffet, sätta mig ner vid skrivbordet, fälla upp laptopen och luta mig tillbaka i tystnaden där bara droppet från kaffebryggaren hörs.

Kanske tittar jag lite slött ut genom fönstret, ser på ett fortfarande morgondisigt söder, betraktar alla sletna morgonmänniskor på väg till sitt och så låtsas jag som att detta har jag minsann gjort i urminnes tider. Hela tre dagar.

Det är såna dagar jag känner mig vuxen. Lite som på film.

Sen kommer chefen med chefsskräcken och jag är en vanlig bonne igen.

En kronan portion och en marabou mint tack.

Indiern nere på hörnet har bara två alternativ på sin dörrskylt. På ena sidan står det klassiska "öppet". Vänder han på skylten får man upplysningen om att han "kommer strax". Är inte sånt lite... sorgligt? En kioskägare som inte har alternativet "stängt".

Sånt lägger jag märke till efter att jag glatt betalat 5 kronor extra då jag drar kortet på en summa under 100. Sorgligt även det. Men så går jag hem och är ledig.


Stockholm alltså.