Veckans långtradare - om singelskapet

Stockholm hör enligt osäker uppgift till en av världens mest singeltäta städer. Varför? Här går meningarna isär. Någon lägger skulden på Sex & the City och liknande singelhyllningar. Påstår att singeln som livsstil glamouriserats och spår det framtida samhällets förfall där ensamstående tar upp lägenheter och bidrar till ökande kostnader för staten. Att singlar är kravfyllda, egoistiska människor som rumlar på barer och uteställen på ett högst ansvarslöst vis. Att singlar ropar ”fuck you” till tvåsamheten, skrattar rått åt romantik och hellre lägger energin på karriär än på jakten efter kärlek. Singel är lika med självvalt.

Säkerligen har singeltrenden också ökat sen kvinnorna insett att de kan klara sig själva både ekonomiskt och vid barnaskaffande (adoption). Fenomenet nätdejting ligger också bakom de ökande kraven på en framtida partner, här definierar man i klartext vilka krav som gäller och sållar raskt bort de som inte uppfyller dem. Kräsenheten blir större och större. Ingen duger. Singeln är ytlig och hård. Detta är alltså en sida att se på saken.

Men man kan också tänka sig att singelns kräsenhet korrelerar med graden av självkänsla. Det utslitna påståendet ”man måste älska sig själv innan…” och så vidare, kan mycket väl vara mer aktuellt idag än någonsin. I ett flyktigt samhälle där det över oss formligen regnar bilder av orimliga förväntningar på både det inre och det yttre: vem blir inte osäker? Vem orkar hylla sin inre gud/gudinna som duger precis som den är? Ju mer krav du har på dig själv, desto mer krav kommer du att ha på en blivande partner. De egenskaper du är mest rädd för i dig själv, avskyr du ännu mer hos andra.

Nåväl, sanningen ligger nog på en glidande skala någonstans mittemellan dessa två läger. Det finns säkerligen både singlar som älskar sitt självständiga liv, singlar som avskyr det och singlar som tycker varken eller. Och alla andra varianter däremellan.

Och att påstå att en singel är kräsen: betyder det att de som har en partner inte är det? Alla har vi krav, de ser bara olika ut.

Det jag inte tycker om är att man klumpar ihop oss, singelmänniskorna, som att vi vore av en och samma art. Jag avslutar med ett annat sladdrigt gammalt uttryck: ”det finns inget svart eller vitt”.